Min historia del 1
Det var för snart fem år sedan som han slog mig på rumpan på dansgolvet. Inte hade jag i min vildaste fantasi kunnat tro att han, den där som var 21! år gammal, två 1/2 år yngre än mig, skulle vara mannen i mitt liv. Men det var han. Och det var så det började.
Stormigt. Men kärleksfullt.
Sex månader senare mådde jag illa och plussade på stickan. Vi var inte överrens om hur vi skulle göra. Jag ville, han ville inte. Ett tidigt ultraljud senare så hade vi inget val, det lilla livet hade inget hjärta som slog fint. Det innebar medicinskabort som sedan skulle leda till en skrapning. Tårar och ångest men dessa egentligen för att jag trodde att han skulle lämna mig. Lämna mig precis som alla andra alltid gjort. Men inte, han stod kvar.
Sju månader senare, dagen efter min 25 års-dag kom det ett nytt plus. Denna gången var vi medvetna om att det kunde bli ett plus. Tankarna var mer "blir det så blir det". P-pillerna var ju slut och vem orkar vänta på nya? Som sagt, det blev och denna gång var glädjen total hos oss båda. Vi två skulle bli tre. Skojigt, underbart och fanstastiskt men läskigt! Hur ska det gå? Vi pluggar ju båda två? Vi kommer att ha en termin kvar när bebis ha kommit ut, hur ska vi klara oss ekonomiskt och vad ska alla runt omkring säga?
Fuck that! Vi vill, det är det som räknas.
15 januari 2012 kom vårt mästerverk. En gosse, vacker som få med bruna ögon och kolsvart tuppkam. Han var oslagbar.